Kan än!!!

Länge sen man skrev en dikt, det e fan ända sen min bästa polare tog livet av sej, men jag kan visst ännu...
knopade ihop en liten fin en nu när jag kom hem, tog inte många min faktiskt...

Jag sitter på ett berg och gråter
du sitter bredvid mig och håller min hand
plötsligt vänder du ditt ansikte mot mig och frågar:
-kommer du alltid att älska mig...
en tår rinner nerför min kind och blir en droppe i havet
jag pekar ner mot havet och säger:
-den dagen du hittar droppen igen ska jag sluta älska dig...


du frågade mig vad jag skulle valt...dig eller livet...
då svarade jag livet...du blev sur och gick din väg...
men om du skulle ha förstått så var du livet...




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0